Deborah Lippmann - Razzle Dazzle

Det här inlägget är dömt att misslyckas. Hur ska jag kunna förklara mina känslor för det här lacket? Att det är fantastiskt, sexigt, hypnotiserande, vackert och extremt lyxigt täcker inte allt jag känner när jag ser på mina naglar när jag bär Razzle Dazzle från Deborah Lippman. Det här är det i särklass vackraste glitterlacket jag någonsin burit. Ingen av bilderna gör det rättvisa.

Solsken utomhus / skugga

Solsken genom fönster

I flaskan ser man ett kallt, mörkrött glitterlack. Buret på naglarna utvecklas också ett varmare glitter som balanserar ut det allra kallaste. Bottenfärgen känns nästan svart med skimrande glittrande rött över. Den går från varmt julröd till vinrött och lila. Här har jag målat tre lager, även om två också räckte långt, samt avslutat med ett lager överlack (Seche vite) som gav färgen ännu mer djup och glimmer.

Blixt inomhus

Det som slår mig är att det känns ... dyrt. Lyxigt! Naglarna känns plötsligt långa, friska och välmanikyrerade. Ett riktigt high end lack. Så är det. Och ja, totally overkill att det bära det på jobbet en helt vanlig måndag, men jag skulle faktiskt på Sthlm fashion week opening party på kvällen. Fast .. nä. Det behöver man inte skylla på, det här kan man ha jämt. En helt vanlig måndag blir plötsligt den bästa måndagen ever.

Solljus genom fönster

Inomhus utan blixt

Inomhus med blixt

Jag kommer väl för alltid att förknippa lacket med Sherlock-avsnittet med Irene Adler (BBC), då jag målade på det samtidigt som jag tittade på just det. Så väldigt väldigt passande. Hela lacket andas Irene Adler. Dödligt, vampigt, åtråvärt.

Solljus

Under lampa inomhus

Bilderna gör tyvärr att naglarna ser ut lite som ... hallonsylt. Glittret är tvärtom så finkornigt att det ger en 3D-effekt som ger ett fantastiskt djup åt lacken och kulörten. Återstår bara att tacka Glossybox för lacket och sedan återgå till att stirra på naglarna.